Downsizing. För lite lättare liv.

Minns att Liv någon gång i En varg söker sin pod pratat om att vi nått peak stuff. Vi har fyllt på våra hem och liv med saker länge nu. Som av vana, och utan att egentligen behöva det. Hon höll ständigt på att rensa ur lägenheten, och hon drog det långt, menade att en present nästan är som en sorts övergrepp. Ytterligare en sak att förvara, ta hand om, och slutligen kasta.

Mitt inne i coronapandemin, vi håller två meters avstånd. I butikerna i galleriorna är det tomt på folk. Under ett författarmöte med Anne Swärd beskrev hon känslan av att komma till Göteborg, att vandra in i Nordstan, denna kyrka för shopping. Hon tänkte: om detta vore ett tempel för kultur istället! Minns att jag tyckte att det lät så vackert, så självklart. Konst, böcker, musik samlat. Tror det närmaste jag kommit är det nya biblioteket i Helsingfors, med sina organiska former och plats för all möjlig kultur, skapande, spelande, alla människor. Och kanske även Tate, där barnen alltid hittar lika många platser att roa sig som vi. Sist: hjula i backen täckt av en regnbågsfärgad heltäckningsmatta och gunga i turbinhallen. Eller Världskulturmuseet med både rymd och rum för ro. Sidospår sorry.

Det som händer just nu är att folkvandringen har vänt. Människor upptäcker naturen nära hemmet. Den har funnits där hela tiden, jag vet, men vi har åkt till vår tids kyrkor istället. Först shoppingcentrum, sedan tippen. Nu möter jag plötsligt allra flest människor i skogen.

Jag har alltid haft en längtan till havet, som jag i poetiska stunder tror att jag ärvt efter mamma, men nu kliver skogen fram som ett rum av lugn för mig. Eller snarare: jag kliver in i den och blir förundrad över hur föränderlig och ändå stabil den står, hur lätt jag är när jag kommer ut på platån med älven och vidderna under mig, varm av solen. Det är maj och världen är annorlunda nu.

Och när det gäller downsizing. Jag tar en sak i taget, lite Marie Kondo och hänsyn till vad som sparks joy, lite förnuft. Vad kan någon annan komma att vilja ta över? Vad behöver jag, really? För varje sak, lite lättare. Innan midsommar kommer flytten. Karin har lovat att komma, och jag har lovat henne att denna gången kommer vi inte hitta ställen med opackade och osorterade saker som hon måste slänga ned i svarta sopsäckar. Denna gången, lättare packning. Med saker vi älskar och behöver. Inget annat.