Att gå mot något större.

Berlin igen! Flög över kusten och kände igen min favoritstrand från planet. Direkt till Tempelhofer som var kallt nu, men ändå känslan av att närma mig denna storhet, oöverblickbar nästan. Vi testade nya saker den här gången. För mig i alla fall. Truffle Pig. En hemlig bar där vi tryckte på brandlarmet för att bli välkomnade in. Velvet med sina drinkar där raspberry dill var bäst och kondenserad julgran kanske roligare än god.

På morgonen sprang jag till Treptower Park. Jag har varit där en gång förut och blivit liksom påverkad av platsen. Jag kände att jag ville dit igen. Det var kallare den här gången, kargare. Inga löv på träden, blekgula gräsmattor. Ändå. Känslan av att sakta, jomen det känns som att en måste röra sig vördnadsfullt här, gå över de öppna ytorna fram mot den väldiga statyn av den ryska soldaten. De röda blommorna alltid vid statyerna. Vem lägger dem där nu? 75 år senare. Jag går långsamt trapporna upp mot soldaten, tillsammans med några få andra besökare. Vänder mig om för att se vad han ser. Långt därnere. Hon som väntar, eller redan sörjer. Jag går runt till baksidan där solen värmen något i kylan. Ansiktet mot den. Mellan träden solglittret från en sjö. Fåglar som är igång. Spring come soon.