Manhattan av Zara Kjellner. En fråga om stycken.

Stadsbiblioteket en onsdag. En gång i tiden var det 150 m från mitt hem, där högt över parken. Kanske har träden vuxit sig så höga nu att de skymmer hustaken i fjärran från min gamla lägenhet. Men lägenheten har ju också vuxit, en våning upp till vinden, det syns på de nya fönstren.

Direkt till höger finns nyheter med lånetid 7 dagar. Det har jag aldrig valt, vem hinner det liksom. Men den här boken kan jag inte släppa när jag väl tagit upp den. Jag faller för omslagen, formatet, men kanske framför allt den poetiska styckesindelningen. Bläddar några sidor och är fast. Börjar läsa den innan jag ens hunnit låna.

Zara Kjellner tar mig med till ett Stockholm jag inte känner, med den ständiga drömmen om ett högre New York som skimrar likt Victoria Secret-modellens skira vingar. En mor och en dotter rör sig mellan parkerna, sjukrummen, biblioteken och lägenheterna. Dottern har ärvt sin mors stora händer. Älskare kommer, älskare går. Det är verklighetsvackert. Nyordlistan 2020. Lovar.