Anthem + 3. Plötsligt händer det.
Kan inte säga hur många gånger jag har lyssnat på Father John Mistys skiva God’s Favorite Customer. Det är ungefär varje springrunda sedan 2018 då den kom. Platserna jag passerat har blivit ett med spåren. Hangout at the Gallows är de första stegen. Ibland lätta, ibland oh so tunga. Mr Tillman är backen ned vid bondgården, de få stegen längst med kustvägen. Takten i Date night tar mig upp för backen till Guds gröna ängar. Dissapointing diamonds är den täta bokskogen, andra andning, flyt. Jag har nött ned låtarna till dess minsta beståndsdelar. Så som jag gjort med alla The Nationals skivor förut. Jag har väntat på något nytt. Så plötsligt på väg hem från stranden med E så är den där. Ny EP. Svartare än någonsin. Holy shit!
(Stör mig inte, jag lyssnar. Och springer. Kanske behöver jag en ny runda.)