Lisa Langseth. Min idol sedan jag vet inte hur länge. När det kommer en ny serie på Netflix av henne får jag lust att inte göra något annat förrän allt är över. Det tar tre kvällar innan tomheten kommer.

Jag rycktes med, full kraft, precis som med alla hennes filmer. Där fanns handlös förälskelse, maktförhållande, förlossningsdepression, dödshjälp. Jag blev kvar gråtande i soffan efteråt. Och jag gråter även efter Kärlek och Anarki, men jag vet inte riktigt varför. Lisa Langseth har skapat en serie kring bokförlaget som rymmer förälskelse, galenskap, frihet, sjukdom. Allt i kontrast till det övre medelklasslivet som känns så obekvämt att betrakta att det måste betyda att jag också bitvis lever det. Vill ju också vara modig, fri, en skog. Även om jag egentligen ännu bara känner mig som ett träd. Säsong 2, pls!